Hemvärnet blir bättre.

Foto. Martin Eneborg

Varje år så summerar Tidningen hemvärnet det föregående årets resultat i form av antal i hemvärnet, hur många som full gjort sina avtal, antal befattningar, mm.

I dagens hemvärn finns det ca 23 000 soldater i organisationen och antal befattningar som finns i den nya organisationen med 40 bataljoner är lite mer än 24 000 var av ca 1 000 är musiker (HV tycker om Marsch musik) I den gamla med ca 60 bataljoner fanns det ca 33 000 befattningar.

Antalet som fullgjorde sina avtal gick upp från 53 % 2009 till 77 % 2010. Ett bra steg i rätt riktning. Målet är att minst 85 % ska fullfölja avtalet. Värt att nämna är att 2010 var det första året med en eller två obligatoriska övningar om 4 dagar vardera per år. Innan dess kunde man välja när man ville öva och med ett krav på att genomföra minst 20 timmar per år. Trots högre krav så ökade deltagandet, hur mycket de nya bonusarna om 3500/7000 kr skattefritt för fullgjort 4/8 dagars avtal ha hjälpt till kan man fundera över. Till det så genomförs även mindre övningar som bokförs som övrig tid.

En annan nyhet är att nästa år 2012, kommer man rekrytera ca 1 500 rekryter till GMU utbildning för Hemvärnet, detta år är det som förra året, ca 600 GMU rekryter direkt till Hemvärnet. Vitsen med direkt rekryteringen är att Hemvärnet kan rekrytera lokala rekryter först och under förra året nådde man bra resultat på en del ställen mycket bra resultat där tappet under utbildningen var nästan noll och nästan 100 % gick med i Hemvärnet efter fullgjord utbildning. De som lyckades bäst genomförde en bra screening med intervjuer och konditionstester innan antagning.

Till direkt rekryteringen så rekryteras även de som tidigare genomfört lumpen och i framtiden kommer den gruppen utgöras av fd heltids och deltids anställda soldater som tröttnat på obligatoriska utlands rotationer. Målet är att rekrytera ca 2 000 soldater per år. Förra året 2010 kom Hemvärnet upp i 1 883 nya soldater. Värt att nämna, Hemvärns soldater tenderar att stanna rätt länge, det är många som tilldelas både 5, 10 års och 15 års märke på våra årsmöten.

2009 var vändpunkten då rekryterade Hemvärnet 400 mer än de som lämnade in, åren innan minskades Hemvärnet med flera tusen per år. Försvars beslut, besparingar, nedläggningar och indragna uppgifter tärde hårt på förtroendet för försvaret och politikerna.

Det som jag anser är Hemvärnets stora Akilles häl i dag är Radio och nattobservations system utan dem så kommer vi har svårt att rapportera vad som händer i våra områden. Samtidigt är dessa två prioriterade områden för nyanskaffning för Hemvärnet, enligt Hemvärnstidningen har FMV fått upphandlings direktiv för IGR radio system som ska ersätta våra gamla Ra 135 och Ra 146, med dessa radiosystem löser man det korta sambandet men även kan man via relä trafik brygga större avstånd.

Hur ser Hemvärnet ut om 5 år? Allt yngre och vältränade Soldater fortsätter att ersätta de äldre, nya uppgifter kommer säkerligen ytterligare att tillkomma. Militärpolis, CBRN, Ingenjörs och andra enheter/förmågor har eller är på väg att tillkomma i Hemvärnet.

Det Kastrerade Lejonet från Norden!

När man satte upp Nordic Battlegroup 08 så uppkom en diskussion om NBG 08 symbol ”Lejon” som prydde ärmen hos soldaterna. Diskussionen gällde hur vida Lejonet skulle ha genitalierna synliga eller inte, i heraldikens värld innebär frånvaron av genitalierna att Symbolen är kraftlös och tam. Resultatet blev givetvis att genitalierna togs bort. En bra symbol på vårt försvar av i dag. Det tråkiga med vår omställning är hur man gjort den, För mycket har kastats ut för att senare upptäckas att det var mindre bra, ibland direkt korkat!Tydligaste exemplet är de nu planerade regions staber 4 till antal, något som man tog bort för några år sedan. Med borttagandet så rev man ner kommunikationssystem, stabsplatser mm. Allt sådant måste nu återskapas. Till det så ska läggas all nätverksbyggande som måste till med civila regionala myndigheter, sådant som fanns innan väl inarbetat. Det stora problemet som jag ser det är att man inte lärt sig av historien, hur snabbt och plötsligt etablerade sanningar blir obsoleta. Och en förmåga att rätt värdera befintliga resurser som är användbara för framtiden. Det fanns otroligt mycket i det gamla invasionsförsvaret som faktum var väldigt bra och användbart, men som skulle bort till varje pris bara för det tillhörde invasionsförsvaret. Ledning och underrättelse strukturen anser jag är den största förlusten, idag så finns ingen robust ledningsstruktur som skulle kunna leda militära operationer inom Sverige. Det gamla försvaret har historiskt lyckats bra med att förse förband till utlandsmissioner och då även i relativt stor mängd i förhållande till idag. Och utlandstjänst är det stora modeordet av i dag trots att det är något som vi alltid gjort sedan 50 talet. Med det sagt om det gamla systemet.

Jag anser att försvarets huvuduppgift är och förblir.

• Försvar av vårt land.


• Assistera i grannländers försvar.


• Internationella operationer. Fredsbevarande eller fredsframtvingande.


• Stöd till samhället i svåra kriser.

Dimensionerande ska försvar av vårt land vara, och då ska vi följa omvärldens militära förmåga, växer den ska vår växa sjunker den så kan vår sjunka (inte kastreras), och just nu så växer den hos den mest för oss osäkra landet Ryssland. Försvaret av idag är en patetisk remanens av sitt forne "jag" med en obefintlig förmåga i dagsläget, det en skam att vi trots insatta resurser inte kan sätta någon mängd förband på fötter. Allt det är ett resultat för man inte satt tydliga mål att jobba mot. Det enda undantaget är utlandsstyrkan.Visst idag finns inga konkreta hot alls mot oss (och tur är det) men vad om 2 eller 3 år framöver, sanning är att vi inte vet hur framtiden kommer gestalta sig. Ur den synvinkeln är det nya insatsförsvaret som nu sätts upp ett kliv i rätt riktning. Och att man nu även tittar på stödorganisationerna och ser över dem så att kan föra över medel till huvuduppgiften Förband att kunna använda. Tyvärr så tar det lång tid att få ordning på förbanden, ett försvar kräver lång tid och finns det inte en bra plattform att öka från så tar det ännu längre tid. Tid som vi inte skulle få om vi skulle bli utsatt för ett hot. Vi har ett gigantiskt systemfel inom vår försvarssektor vilket är den otroligt stora rundgången av pengar som betalas i avgifter och skatter av myndigheter till andra myndigheter. Varför ska staten betala till staten. Man har skapat en stor byråkrati för att hantera denna rundgång. En känd bloggare har kallat det ”leka marknadsekonomi i en planekonomisk sektor”. Om vi kan komma till rätta med vår stora overhead i försvarssektor och omfördela dessa resurser så borde vi kunna sätta upp större mängd förband än dagens målsättning om 49 000 man inom samma budget. Ett annat mantra är att om vi mot förmodan skulle bli angripen så kommer vår omvärld unisont ställa sig upp och kraftfullt fördöma, samtidigt de skickar omfattande förstärkningar till vår hjälp. Tittar vi på dagens konflikter så vet vi att det tar tid, väldigt lång tid att få fram förstärkningar. Sedan har vi även stora frågan. Kan våra grannländer skicka sina förband till oss när samtidigt de själva upplever ett kraftigt ökat hot. Blir det en väpnad konflikt med Sverige involverad så ändras även deras synsätt på omvärlden och all deras planering och prioritering ändras. NATOS primära uppgift är att skydda sina medlemsländer och varje medlemslands primära uppgift är att säkra sitt eget territorium.

• Blir det då några trupper över för att hjälpa ett icke Nato land?


• Och kan dessa förband sättas in i tid för att göra nytta?


• Vill man riskera ett större krig för att hjälpa ett litet men trevligt land?


• Och är det hela världen om Sverige förlorar en konflikt?

Visst det kommer påverka politiken och all militär planering i vår omvärld, men man kommer troligen ganska snart återgå till relativt normalt läge igen. Trots allt kalla krigets totala ideologiska krig finns inte kvar som motiv. Kvar återstår konflikter med begränsad målsättning. Georgien Kriget är ett bra exempel, staten Georgien existerar, det man förlorade var prestige, infrastruktur, folk och territorium till Ryssland men inte sitt oberoende som land.